Tankar kring besparingar inom skola och förskola... Ett genialiskt sätt att spara pengar i grundskolan/förskolan är att inte sätta in lärare. Om en lärare blir sjuk, skall ingen vikarie tillsättas första dagen, utan annan personal ska titta till klassen/gruppen.
Förslaget är så bra, att det borde genomföras även i lokaltrafiken. När en busschaufför blir sjuk, kan ju en kollega till honom hoppa in... ...och köra två bussar. Han kan ju springa mellan bussarna och köra fram dem ett stycke i taget. Att passagerarna under tiden tycker att det går väldigt långsamt framåt, gör väl inte så mycket? De är ju bara passagerare. Och nästa dag kommer någon annan och kör bussen och han kan ju vara riktigt duktig, fast han inte har körkort för buss.
En annan härlig utväg är ju att passagerarna själva hjälps åt ...att köra bussen. Alla människor vet ju, hur man kör en buss, för alla har ju åkt buss. I bästa demokratiska anda kan man fastställa vart man ska åka och vilken väg man ska köra, vilken hastighet man ska hålla och när man ska stanna. Att man under tiden inte når sitt mål så man kan göra sin insats i samhället betyder intet mot att man fått vara med om att i gemenskap med andra människor fatta beslut. Kan barnen i skolan, kan vi i bussen! Skulle det trots allt uppstå problem i bussen och någon skulle sakna den trygga färden under den vanliga chaufförens ledning, kan man väl hitta på lite fria aktiviteter. Man kan t ex spela kort och schack. Någon kan kanske berätta en festlig historia. På så sätt glömmer man kanske, varför man sitter i bussen.
Det som duger åt barnen i skolan måtte väl ändå duga åt en passagerare i en buss??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar